VARA FRISK PÅ DITT EGET SÄTT
Det är den 2 juni och jag sitter i bilen på väg hem från Härjedalen, där jag just gjort mitt livs tyngsta avslut. Kära Mor, som var mitt allt, gick bort under våren 2008. Och nu hade jag, min man Jensa och vår lilla dotter Molly varit och städat ur och stängt igen Torpet som Mor och jag ägde tillsammans i en liten by som heter Ytterberg strax utanför Sveg. Det var det ”sista” som var kvar av Mor och därför var det ett mycket hårt beslut för mig att göra det här avslutet med någon som jag alltid kommer att älska och sakna så länge jag finns i detta liv. Sorgen av min Mor har tagit hårt på mig…
MIN RESA
Mitt liv har jag alltid levt i ett högt tempo. Aldrig stannat upp och gett mig ro. Inte ens när Mor hade gått vidare gav jag mig tid att sörja. Jag ville hedra Mor, som älskade min sång och musik, genon att kliva upp på scenen direkt efter begravningen och därför for jag direkt iväg på Norgeturné och sen vidare till Tyskland. Jag var nog mest i chock hela den turnén. Men jag grät bara när ingen såg och jag sjöng ”Wish You Were Here” varje kväll tillägnat min älskade Mor… och det har jag gjort sen dess.
Jag har heller aldrig lyssnat på min kropp. Jag glömmer inte Österriketurnén 1995 då jag hade läkare med dropp som väntade vid scenkant. Och alla de gånger jag knappt kunnat gå p g a sviterna efter bilolyckan i Kosovo men bitit ihop och fått hjälp upp på scen. Och de ständiga magkramperna som gjorde att jag låg dubbelvikt i logen minuterna före show… Jag minns i Vitryssland när security vakterna fick bära mig upp på en stol… Så såg min vardag ut. Lyssnade jag någon gång !? Aldrig. Aldrig var jag sjukskriven.
Så när jag satt där i bilen på väg hem från fjällen med ca 50 mil kvar till Stockholm så registrerade jag bara att min kropp var trött och slut. Mest ont hade jag i hjärtat… Men kropp och själ hör ju ihop. När vi kom hem på natten, gick vi och la oss efter att ha lastat ur bilen. På morgon därefter kliver jag upp och sätter mig vid frukostbordet för att dricka en klunk te. Vi hade gäster från Dalarna som kommit på natten.
DU
FÅR
INTE
GÅ!!!
Plötsligt hugger det till i magen. Jag vill ju inte sitta och åma mig på stolen, så jag går in i badrummet. Väl där inne börjar svetten rinna som om någon stod och hällde vatten över mig och jag blev yr och illamående. Jag hinner precis ropa på min dotter Molly som hämtar min man innan jag svimmar av smärtan. Min man, som utbildat företag och privatpersoner i första hjälpen, lägger mig i framstupa sidoläge på stengolvet med något förhöjda ben.
När jag sen vaknar till så är jag fortfarande helt blöt, yr och illamående och jag skakar nu av frossa. Jag vill inte åka till sjukhus och ber min man hjälpa mig in i sovrummet istället. Där vill jag ligga, och där ligger jag i 2 dagar.
Men då jag den 3:e dagen känner att något fortfarande inte stämmer, så beslutar jag mig faktiskt för att uppsöka läkare. På Södersjukhuset (SöS) så tar de prover på mig och jag sätter mig ner och väntar på svar…
Timmarna går och till slut går jag fram till sjuksköterskorna vid expeditionen och föreslår att de kan ringa mig när provsvaren kommer om det är något viktigt att rapportera. De får mitt mobilnummer och jag är precis på väg ut genom dörrarna när en sköterska kommer springande och ropar ”Du får inte gå! Du får inte gå!”.
Det visar sig att mina vita blodkroppar är skyhöga och det tyder på en allvarligare infektion i kroppen. De lägger in mig akut. De tas ytterligare prover och jag röntgas i magen. Det visar sig att de hittar 2 cystor i underlivet och skjutsar upp mig till gynekologakuten. Där ser de inget onaturligt och skickar mig tillbaka ner till akutmottagningen. Där tar de blodtrycket igen och nu får jag träffa en läkare. Läkaren kan inte förstå vad det är och ännu fler prover tas.
Sen rullas jag ut i korridoren. Läkaren vet fortfarande inte vad det är efter den andra omgången av prover. Så när klockan slår 12 på natten, efter att ha legat här i drygt 8 tim och på kuppen fått hjälpa en gammal man som rasat från sin stol flera gånger utan att personalen hjälper honom trots att de står ett gäng samlade vid expeditionen och pratar, så föreslår jag att få ringa min man för hämtning. ”För här är det ju ingen idé att jag ligger i korridoren på en plastbrits. Då åker jag hellre hem till min egen säng… ifall Ni inte hittat nåt som gör att Ni måste ha kvar mig längre”, säger jag. Läkaren vet fortfarande inte vad det kan vara men min snabbsänka är ok trots de höga vita blodkropparna så därför får jag åka hem. Jag lovar läkaren att nästa dag åka upp och ta fler blodprover på min vårdcentral där jag bor.
"JAG SKA BLI FRISK"
Väl uppe på Närsjukhuset/Vårdcentralen så tar jag fler blodprover. Jag får återkomma dagen efter för att träffa en läkare och få svar. Svaret jag får är åter igen en läkare som skakar på huvudet. Men efter mina enträgna frågor och förslag så ringer denna läkare Hematologen (blodläkaren) på SöS för att försöka få klarhet. Men innan hon ringer och jag skickas ut i korridoren (?) så säger läkaren att det ser ut som om Du har någon blodsjukdom. ”Menar Du cancer” säger jag. ”Ja…., det kan det vara. Men gå ut och vänta i korridoren”.
Väl ute i korridoren så kommer tankarna. Här sitter jag utskickad bland folk… Har jag cancer i blodet!!? Jag sätter på mig mina solglasögon för att gömma tårarna… Och anledningen till att tårarna rinner är att jag är rädd för att jag åter är hos en läkare som inte vet och som bara gör antaganden. Så dog min Mor; läkarna tog inte snabbsänkan för att se vad om hände med Mors bakterier i kroppen ! … Så mitt förtroende för sjukvården efter alla turer med min Mor fanns inte.
Efter en stund i korridoren får jag komma in på läkarens rum igen och det meddelas att det ser ut som en blodsjukdom, men man vet fortfarande inte. Jag önskar läkaren en trevlig helg då detta är på en fredag och ber henne vara så snäll att ringa mig på måndag då jag MÅSTE få veta vad jag har i min kropp. Denna helg blev en lång outhärdlig helg för mig. När jag kommer ut genom dörrarna till Närsjukhuset så tar jag ett beslut. Ett beslut jag ALDRIG kommer att bryta; ”JAG SKA BLI FRISK”. För mig finns inget annat !!!
Läkaren ringer efter helgen som jag bett om och vi kommer fram till att jag måste ta samma blodprover igen. Men då hon ringer så sent på eftermiddagen så har blodprovsmottagningen hunnit stänga. Nu är det dags att koppla in min husläkare då vi inte kommer längre. Jag ber denna läkare att kontakta honom då de sitter i samma korridor. Det går 2 dagar innan ha ringer och jag ber att få komma till Hematologen snarast. Det går ytterligare en vecka till innan jag får en tid till Hematologen. Och då ska ni veta att jag varit ivrig att komma framåt och verkligen varit mitt egna språkrör !
Strax före lunch en onsdag stegar jag in på SöS Hematologmottagning. Där får jag träffa en något yngre blodläkare. Han presenterar sig och jag hinner knappt sätta mig förrän han säger att han misstänker STARKT att jag har leukemi. Då jag i ett par veckor gått från läkare till läkare som bara skakat på huvudet och helt plötsligt får en diagnos rakt upp i ansiktet utan närmare förklaring, gör att jag säger spontant: ”- VI ska nog ta reda på det med bestämdhet först innan vi gör några fler antaganden nu".
Så… hur många benmärgsprov har Du tagit”, frågar jag
...då han verkar vilja få det gjort snabbt. Det är inte tal om att förklara närmare om den specifika leukemin jag kan ha utan istället säger han att han tagit provet på minst 1000 stycken. Då ska man veta att benmärgsprovet är ju inte som ett vanligt blodprov direkt utan kräver viss smidighet, både som utövare och medmänniska ! Det är ett smärtsamt ingrepp.
Och jag kan skriva under på att INGEN av ovanstående kravspecifikation hade denna läkare. Det kändes mer som om han ”högg” bedövningssprutorna i mig samt att han säger att det kommer att sticka till. Utan förvarning så var han nere i benmärgen och sög upp benmärg… och det kändes ska Ni veta! Smärtan och ilningen började uppe i huvudet och slutade nere i benen…
När han är klar så återstår inte så mycket mer för honom än att informera att det tar 2 veckor att få svaret och så ger han mig en broschyr om Kronisk Myeloisk Leukemi som han tycker att jag ska gå hem och läsa. Adjö !
Nu har det gått nästan 3 veckor och jag har under denna tid förklarat vid alla mina läkarbesök, inklusive akuten som jag kom till efter min kollaps, att jag måste få igång tarmarna då jag inte varit på toaletten på över 20 dagar.
En tarmspecialist, som jag senare ska träffa, säger att det tar bara 3 dagar för giftet i tarmen att läcka ut i blodet… Men ingen verkar tycka att detta är något viktigt. Så jag tar åter igen mitt egna beslut, och det är att denna gång söka vård på annan ort.
Det är Midsommar och jag vill att min Molly och min Jensa ska få fira Midsommar som vanligt och därför åker vi upp till Jensas familj i Dalarna. Där söker jag vård på akuten direkt när vi kommer fram.
Här ber jag att få dela ut första priset på denna resa inom sjukvården i fint mottagande och professionell hjälp.
Här på Falu Lasarett, ca 23 mil norr om Stockholm, får jag nu äntligen hjälp med att tömma tarmarna och då jag ber om det så remitterar man mig dessutom till gastroskopiundersökning i huset. Jag får många undersökningar och svar under bara denna Midsommarhelg.
På måndagen efter Midsommarhelgen så befinner jag mig fortfarande på Falu lasarett för att ta de sista proverna. Under väntan på svaren så ringer Hematologen från SöS, som jag inte mottogs bra av, på Jensas mobil. Han väljer att ge beskedet via telefon istället för att be mig komma in för ett besök. Hans besked var: ”- Det var som jag trodde. Annika har KML (Kronisk Myeloisk Leukemi)”.
Jensa svarar då direkt med att: ”- Trevligt att få detta tunga besked över telefonen. Och för Din vetskap så har Annika tagit beslutet om att byta hematolog. Annika känner sig inte trygg med Dig och då detta är en kronisk sjukdom som hon ska leva med livet ut, enligt Dig, så är det viktigt för henne och sjukdomens utveckling att vara hos en hematolog som känns rätt för henne”.
Och till saken hör att Jensa och jag redan efter mitt möte med hematologen (då han tog benmärgsprovet) bestämde oss för att jag inte ville behandlas av denne läkare. Så samma dag sökte Jensa via nätet efter en specialist på just KML och hamnade då på Karolinska i Solna. Dit ringde Jensa och förhörde sig och fick prata med hematologavdelningen. Vi fann en specialist på KML, docent och överläkare vid namn Leif Stenke.
Så Jensa fortsatte samtalet med Hematologen från SöS: …”- Därför vill jag be Dig att remittera Annika omgående till Leif Stenke på Karolinska i Solna”. Det var våra sista ord till den hematologen och förhoppningsvis så har han lärt sig en läxa i livet; att vara mer ödmjuk, förstående och förtroendeingivande inför sin patient.
HAN
VÄLJER ATT GE BESKEDET VIA TELEFON
Detta var vägen genom sjukvården. Men vi går tillbaka till då jag kollapsat hemma. För redan efter en vecka hemma i sängen efter min kollaps kom min syster, som är Örtterapeut, och Stressterapeut, och la upp ett reningsschema som jag troget ätit sen dess ! Jag la då upp mitt FRISKSCHEMA! Och med TANKENS KRAFT så startade jag min ALTERNATIVA BEHANDLING, och det var drygt en månad innan jag sa ”ja” till att medicineras med cancermedicin.
För MIN KROPP sa till mig tydligt att jag först måste rensa ut gammalt skräp och slagg i mina inre organ och få tarmarna att fungera, innan jag tillförde kroppen gift. Mitt friskschema (som finns under fliken Mitt Friskschema på denna portal) innebar först tarmrensning, njurrensning, blodrensning och lever- och gallrensning med hjälp av ÖRTER.
Efter det behövde jag basa kroppen med baskalk då den var försurad. Försurad är kroppen när den är i obalans och har för lite kalcium, magnesium, kalium och mangan i kroppen.
Jag använder ordet obalans och hematologen använder ordet blodcancer. För mig är det ett tillstånd jag kan påverka genom att ta bort de obalanser som finns i kroppen.
Jag tog hem en vattenmaskin från USA som renar kranvattnet, alkaliserar och joniserar vattnet. Detta bidrog till att ph-värdet blev basiskt och vattenmolekylerna mjuka så att kroppen kunde ta till vara vattnets fördelar. Lika mycket antioxidanter var det nu i ett glas vatten som i ett glas med färskpressad apelsinjuice, men… i vattnet slipper du fruktsockret ! Och SOCKER är det bästa cancerceller vet.
Mitt nästa steg blir att LÄGGA OM KOSTEN. Enligt vissa forskare har 80% av alla sjukdomar och minst 50% av all cancer samband med födointaget (Källa Bo Nilsson ur ”Sjukdomars orsaker”). Och tillsammans med stress och en tarm som inte fungerar… ja, då har Du ett kraftigt försurat läge. Och där var ju jag efter min kollaps! Så jag uteslöt socker, dåligt fett, kolhydrater, rött kött som är ett ”surt” livsmedel samt mjölkprodukter. För vilket annat djur dricker modersmjölk från en annan ras?... Jo vi människor. Och då ska man även veta att de flesta av våra livsmedelsbakterier återfinns i just kött- och mjölkprodukter.
Jag införde därför GRÖNT på längden och på tvären. T ex så började jag morgonen med en grön smoothie (mina recept hittar Du under fliken ”Mattips”). När jag börjat få igång tarmarna med hjälp av örterna samt en enträgen man som bokstavligen drog mig ut på dagliga promenader, om jag så bara orkade ett par steg… då såg även min mattallrik ut på följande sätt;
Fisk eller i vissa fall kalkon/kyckling och 80% grönsaker som t ex babyspenat, ruccola, grön sparris, spenat, broccoli, mungbönor, gurka och en stor portion av envishet att vända livet och att BLI FRISK !
Tro inte att detta var en lätt match… ändra på en matvana jag haft i hela mitt liv ! Bara en liten sak som att hoppa över mitt kvällste och ostsmörgåsarna får mig att rysa. Det var ju det enda sättet för mig att varva ner och koppla bort arbetet som jag ordagrant begravde mig i från kl 08 på morgonen till ca 02 på nätterna när vi jobbade från vårt kontor hemma och inte var ute på turné. Och sen frukosten… min älskade filmjölk…! Oh, vad jag slet !!! Kroppen mådde så illa och jag var yr och kunde inte äta överhuvudtaget vissa stunder p g a mina förstoppade tarmar och dessutom min blodsjukdom på det. Detta t o m förstärktes till en början då kroppen fick sin livs utresning av örterna och av den nya GRÖNA kosten.
Men håll ut och ge inte upp ! Enträgen vinner !
Till en början höll jag kvar vid havregrynsgröten, trots att den var en kolhydrat, men ändock glutenfri. Jag hade ju inte bara den nya kosten och vilka livsmedel som vara basiska att tänka på utan även min matintolerans och min ibs i tarmarna. Så i stort sett kunde jag inte äta mer än gröna blad kändes det som. Maten var inte lätt för mig att få till. Det krävdes tålamod, införskaffning av information och en make som är duktig och fantasifull i köket. För jag var nog ingen kock i mitt förra liv i alla fall… Men jag kontaktade sedermera, när jag mådde bättre, en man som var lite av en ”mat och näringsforskare”. Så under fliken ”Mattips” kommer det att fyllas på förslag och recept. För att få en ultimat rening och balansering av kroppen så tog jag in 4 olika behandlingar i mitt FRISKSCHEMA. KROPPEN BEHÖVER HJÄLP TILL SJÄLVHJÄLP !
Jag har en holistisk livssyn, d v s att obalanser har både fysiska, emotionella och mentala grunder, och i många fall kan man balansera en fysisk sjukdom genom att jobba med den mentalt och tvärtom.
Mina behandlingar jag använder :
För att summera det viktigaste i mitt FRISKSCHEMA
Jag kan stolt berätta att mitt FRISKSCHEMA har tagit mig från 100% cancermarkörer till 0,0005% cancermarkörer idag enligt senast tagna benmärgsprov !
- Vara Frisk På Ditt Eget Sätt -
MITT FRISKSCHEMA
- Vetenskapligt bevisat; 50% mot målet
- Välj bort vetemjöl/kolhydrater, socker, rött kött, mjölkprodukter
+Ta in grönare kost med mycket mörkgröna bladgrönsaker
+Ta in fleromättade fetter som omega 3. Olivolja och kokosfett är bra alternativ
(Det finns studier som visar att personer som lärt sig avslappning och mental träning har större chans att bli friska och leva längre)
Copyright @ All Rights Reserved